05.10 stod klockan på idag... varför då kan man fråga sig? Viktig tenta? Möte? Föreläsning? Oh nej, jag har bakat kanelbullar ;-p

Helt galen, jag vet! Men kul var det! Så mysigt det var att gå upp så tidigt. Det var alldeles mörkt ute och kändes ungefär som när man var liten och skulle upp jättetidigt för att göra något speciellt... Stämning var det! Klockan 07.58 tog jag ut sista plåten ur ugnen och då låg det 120 nybakade kanelbullar och svalnade, och det luktade nybakat i hela trappuppgången...!

Sedan var jag och skämde bort Kim och hans jobbarkompisar som har frukost klockan åtta. Helt förvånad sa Håkan "men dom är ju varma" Nehe...?! De kom ju bara ut ur ugnen för en kvart sen ;-) Helt chockad över att någon gick upp så tidigt för att baka kanelbullar var han, stackarn :-p Goda var de hur som helst!

Men rubriken är ju faktiskt kanelbulls-trubbel... Igår när vi var och handlade hade jag noga skrivit upp allt jag behövde på en lapp och gått igenom receptet innan. Så långt allt väl alltså. När jag väl rört ihop hela smeten (med Kims hjälp, jävla handleder) så frågar han "har vi formar nu då?" Kim skulle iväg och jobba strax men kollade lite snabbt - och nej, där fanns inte tillräckligt många formar! Så där stod jag med en jätte-bulldeg som hade börjat jäsa och inga formar... vad gör man?!

När jag var liten (och nu snackar jag verkligen liten!) så bakade jag ibland bullar med min farmor hemma hos henne. Hon gillade inte sådana "nymodigheter" som bullformar, utan hon gjorde alltid "kringlor" som hon la på en smord plåt. Sagt och gjort grävde jag i minnen från när jag var kanske fem, sex år. Jag lärde mig aldrig att göra dem så som hon eftersom jag var så liten, men jag kom ihåg hur hon gjorde. På med bakslåtspapper och sedan sådana där kringlor som jag aldrig vågat mig på annars... Tack och lov lyckades det och de blev jämnstora, supergoda och precis lagom i färgen! :-) Ibland är man allt bra lycklig!