• Utan någon anledning kraschar din bil två gånger om dagen.
• Varje gång vägmarkeringarna målas om måste du köpa en ny bil.
• Plötsligt stannar din bil på motorvägen utan anledning och du accepterar det, startar den igen och fortsätter.
• En enkel manöver, t ex vänstersväng, får din bil att stanna och vägra starta igen, enda åtgärd är att du får byta motor.
• Endast en person i taget kan använda bilen såvida du inte köpt Car95 eller CarNT. Men då måste du köpa fler säten.
• Macintosh skulle tillverka en bil som gick på solenergi, var driftsäker, fem gånger snabbare och dubbelt så lätt att köra, men kunde bara användas på 5% av vägarna.
• Varningslamporna för olja, vattentemperatur och liknade skulle ersättas med en "allmänt bilfel"- varningslampa.
• Nya säten skulle kräva att alla har samma storlek på baken.
• Airbag- funktionen skulle säga "Är du säker" innan den löste ut.
• När som helst utan anledning, skulle din bil låsa dig ute och vägra släppa in dig om du inte samtidigt drar upp handtaget vrider nyckeln och tar tag i antennen.
• GM skulle kräva att alla bilköpare också köpte en lyxversion av Rand McNallys (dotterbolag till GM) bilkartor även om de varken behöver eller vill ha dem. Om man avstår från detta skulle bilens prestanda minska med 50% eller mer. GM skulle även bli ett fall för justitieombudsmannen.
• Varje gång GM lanserar en ny bilmodell skulle bilköparna vara tvungna att lära sig köra igen eftersom ingen av kontrollerna fungerar som på den gamla bilen.
• Du skulle behöva trycka på startknappen för att stänga av motorn.
  

Väckarklockan stod på 04.30. Tidigt. Det var fortfarnade mörkt ute och det enda lilla ljuset man såg när man drog upp rullgardinen kom ifrån gatubelysningen och från lastfartyget som lagt till vid kajen nedanför. Nästan allt var redan förberett från dagen innan; kycklingsallad, hemgjord dressing, saft och juice i flaskor. Det var mest att packa ner maten i kylväskan och sedan satte vi oss i bilen för den två timmar långa resan till Malmö. Jag började köra och Kim sov snart som en liten stock - som alltid när han åker bil... ;-) Vi bytte plats några mil efter Kristianstad och jag satte mig och panikpluggade lite inför tentan.

Kvart över sju stod vi på parkeringen vid Malmömässan. Annika kom dit en liten stund senare och så var det bara att försöka få med sig alla prylar in! Burar, mat, stolar - och så då självklart hundarna ;-) Tre stycken shibor hade Annika anmält :-)

Efter att de kollat så att hundarna var vaccinerade och de blivit veterinärbesiktade så hittade vi en bra plats vid ring 5 där shiba skulle börja bedömmas klockan nio. Det var 31 shibor anmälda, så gissa om vi hade en massa vackra vovvar att titta på! Kim var ändå sötast - han bara satt där och tittade och kunde verkligen inte se sig mätt på shiborna eller sluta le åt hur fina de var! Det är så nära nu! "Bara" 46 dagar kvar!

Snart började shiborna bedömas och Annika hade ju inte bara en hund som skulle in i ringen, utan tre stycken! Det var ett evigt in och ut med hundar ur burarna, på med utställningskoppel, av med utställningskoppel osv. Jag förstår inte hur hon i vanliga fall kan klara av det själv! Hur som hade vi verkligen jättekul och lärde oss också lite mer om utställningar. Plus att det ju aldrig är fel att få kela med en underbar shiba! (Även om de fällde just då ;-p)

Annika passa också på att ta med oss runt i många av utställningens montrar och vi köpte såklart en massa fina saker till vovven - nehe, hur kan ni tro att den kommer att bli bortskämd..? Det kan jag inte alls förstå ;-p

Under ett års tid har nu älskling jobbar på BB - och av den anledningen blev det tårtbak! Så söt han var min lilla älskling där han höll på i köket å grejade å fixade - mycket duktigt! :-) Det enda jag fick göra själv var att garnera tårtan på morgonen innan han skulle ha den, för då var han ju iväg och jobbade redan ;-p God var den nog säkert, för de satte i sig hela tårtan! :-D

Jaja - klaga gärna på att jag klippte ur den lite hastigt ;-p Haha fort gick de iaf ;-) Jag hade nämligen nåt viktigare å blogga om ;-p

Citatet ovan kommer från en av mina absoluta favoriter på tv någonsin - House! David Shore, manusförfattaren, har verkligen lyckats få med så mycket av det som verkligen spelar någon roll i livet. Serien handlar inte bara om Dr. House cyniska och sylvassa repliker - utan om så mycket mer. Om framtiden, livsdrömmar, existentialism.... Och mycket mycket mer... Vad händer egentligen efter döden? Tar livet verkligen bara slut? Även House som är läkare och som tror sig veta, om inte allt så i alla fall nästan, allt om människokroppen är nyfiken och tvivlande. Trots den cyniska och många gånger elaka karraktären får House oss att le, vi identifierar oss många gånger med honom och framför allt känner vi sympati med honom. Vilket man inte tror en karaktär som House ska kunna få någon att göra.

Som citatet ovan. Om man är ensam, utan vänner och utan andra som bryr sig om en så måste man göra något annat bra för att försöka "väga upp" det. Kanske försöker man vara bäst i skolan, på jobbet eller i någon sport för att väga upp vad man ser som ett misslyckande på andra områden. Jag är helt övertygad om att det finns många människor som verkligen känner så. Vissa kommentarer, citat och annat känns verkligen som ett "slag i magen". Man stannar upp, tänker till och börjar så smått inse. Det är lika hårt vid varje nytt "uppvaknande". Saker man tagit för givet är inte alls riktigt som man tror. Oavsett hur många gånger man gör om upplevelsen hoppas jag att det aldrig går att vänja sig vid den. Om man verkligen, verkligen bryr sig om sina medmänniskor så borde det inte gå att vänja sig. Det är nyttigt att inse nya saker, införa nya begrepp i sin tanke värld - och framför allt inse att man har fel då och då. Att allt inte alls är som man tror.

Fördomar har vi alla, och vi har dem om långt många fler saker än vi någonsin skulle kunna räkna upp. Fördomar har funnits i alla tider och de kommer också att fortsätta finnas så länge det finns människor. Människor är det enda djuret som måste ha rätt i sin uppfattning och som har ytterst svårt för att ändra på den. Med detta inte sagt att fördomar alltid måste vara något negativt, ibland kan de säkert hjälpa till att fatta kloka beslut, men oftast leder de inte till annat än okunskap inom många områden. Och kunskap är faktiskt aldrig tungt att släpa på genom livet.

Precis så är det, och jag tror att både jag och Kim måste gå runt om nypa oss själva för att våga tro på att det verkligen är sant! Natten mellan lördag och söndag föddes fyra shiba-valpar hemma hos Annika, och vi har fått lov att köpa en av de två röda hanarna i kullen!

Vi är löjligt lyckliga just nu! Sitter och letar efter vackra japanska namn på F eftersom det här är en F-kull och alltså ska ha ett namn i stamtavlan som börjar på F :-) Nu dröjer det bara några korta månader innan vi ska få ta hem vår sötnos! Längtar något galet!

På söndag blir det hundutställning i Malmö där vi ska få träffa vår uppfödare Annika och tre av hennes andra vackra shibor :-) Det ska bli jättekul! Snart kan äntligen vår lilla "familj" utökas med världens vackraste fyrbenta lilla kompis!

... som exempelvis en helt oplanerad mys- och filmkväll hemma hos Jocke och Evelyn ;-p Jag skulle ju egentligen bara skjutsa Jocke och Kim till bowlingen och sedan vidare vart de nu än ville, men istället råkade jag hamna hemma hos dem i deras soffa framför ett par bra filmer till klockan två på natten! Det där är sådana där totalt oplanerade guldkorn som gör livet så kul!

Kan behövas, för jag vet inte riktigt om jag ser fram emot morgondagen.. har jag tur, riktig tur, så är jag hemma från seminariet klockan sex på kvällen, har jag otur lär klockan bli sju! Usch, fy, blä! Som tur var har jag laddat mp3n med riktigt mycket bra, ny musik så att jag har tågresa hem på mig att sluta kinka över att det blev en så sen kväll i skolan ;-p

I övrigt så blev det en myskväll framför tvn med Kim ikväll... Inte helt fel :-) Han är dessutom ledig imorgon och på tisdag, så jag vet precis vem som ska få fixa mat till mig imorgon när jag kommer hem sent ;-p

Nu tänker jag bara lata mig i soffan med en riktigt ruskig deckare och komma lite i stämmning innan det är dags att råplugga in lite svar inför morgondagens seminarie. Det blir några sidor i Killing the Shadows av Val McDermid. Den kvinnan kan skriva! Dessutom har han så fin engelska, inte alls någon ful amerikanska... Inte konstigt att hon som 17-årig (en av de yngsta någonsin) blev antagen till Oxford, med engelska som huvudämne. Så förutom att det är riktigt bra böcker, underbart välskriva, så får man desutom bra övning av engelskan - måste verkligen lära mig läsa lika fort på engelska som på svenska!

Det blir ytterligare ett projekt inför sommaren, smisk på fingrarna om det blir lektyr på något annat språk än engelska! Lästips någon?