Lisa ska snart skriva natioinella prov i svenska. Ett av delproven är som bekant uppsatsen. Jag kommer så väl ihåg min uppsats, dagen jag skrev den och nästan vart enda ord jag skrev. "Från puppa till fjäril" var rubriken på vårt texthäfte. Årets texthäfte heter tydligen "Nattliv" och en av texterna i texthäftet är dessutom en Winnerbäcklåt! Gissa om jag är grön av avundsjuka! Jag ÄLSKAR Winnerbäck och hans förunderligt djupa låttexter! Det var helt oemotståndligt att inte försöka få ihop någonting..! Svenska som alltid varit mitt favoritämne! Fortfarande är båda mina svenskalärare (från nian och gymnasiet) övertygade om att jag förr eller senare kommer att bli författare - det svenska språket är ju något jag verkligen brinner för. Kanske, kanske har de rätt...


Här kommer våren...
Med Winnerbäck på högsta volym i iPoden är ingeting omöjligt. Ingenting. Det blir rätt ensamt bland alla löven. Det blir rätt deppigt, ett liv i skuggan. Så här på kvällen är det ohyggligt.Tankarna snurrade fort. Fortare än hon kunde hinna med. Kängorna klapprade envist mot den kalla trottoaren. Här och där låg det drivor av löv, kommunens parkarbetare var väl inte direkt kända för sin snabbhet kanske. Det var kallt ute för att vara mars. Gatlyktorna kastade sitt trista, välbekanta sken över gamla bilar, trasiga leksaker och nedklottrade bänkar och busshållplatser. Här och var djupnade mörkret och på långt håll såg det ut som mörka fläckar, när väl en gatlykta var sönderslagen kunde det dröja år innan någon kom på tanken att laga den i de här kvarteren. Men det var här hon var uppväxt och det var här hon trivdes. Vilken annan tjej som helst skulle aldrig röra sig ute i de här kvarteren efter midnatt, men det här var hennes hem. Tårarna hade för länge sedan torkat på kinderna, möjligtvis hade de lämnat spår i sminket runt ögonen och på kinderna. Promenaden hem hade varit lång. Hem! Gud vad skönt det kändes att bara tänka ordet! Hem! Äntligen var hon hemma igen! De senaste månadernas teater borta i de ”riktiga” kvarteren hade varit hemska när hon tänkte tillbaka på det. Äntligen kunde hon vara sig själv igen och slippa låtsas vara någon hon aldrig skulle kunna bli!

Det hade varit hans leende som hade lockat henne dit, och den nya bilen. Cigaretterna. Alkoholen. Allt det förbjuda, och då såklart pengarna. Han hade fått i utbyte vad han krävde. Sex. Då hade det varit ett billigt pris för den status hon fick. För alla presenter och för att äntligen ha en adress hon inte skämdes över. Nu skämdes hon över att hon faktiskt hade skämts över sitt liv! Hon skulle aldrig kunna bli någon snofsig överklassbrud, så varför hade hon ens försökt? Ensamheten. Såklart ensamheten. Den var överväldigande, kvävande och tung. Och hon visste inte hur länge hon skulle kunna undgå att bli krossad av den. Natten och mörkret hade en lugnande och tröstande effekt, men det var ändå inte mer än ett liv i skuggan.

Jag vill bara gå hem med dig, jag vill gå hem med dig. För en gångs skull hånade Winnerbäck henne, och samtidigt hade han ju så rätt. Hon ville bara slippa ensamheten. Det var därför. Det var så det hela hade startat. När ingen i vanliga fall ville ta i henne ens med tång hade hon blivit patetiskt glad över erbjudandet. Det fanns i alla fall någon som vill ha just henne. Innan eftertänksamheten har raserat hela natten. Om hon ändå bara hade tänkt efter lite innan! Var det verkligen värt vilket pris som helst? Naturligtvis inte, men då hade det inte alls känts så. Tårarna rann igen och asfalten och löven smälte ihop till en enda suddig massa. Mörkret under en trasig gatlykta tycktes sluta sig runt henne och sluka henne helt. Hon sjönk ner med ryggen längs den sjaskiga gråblå betongväggen. Varför hade hon inte tänk efter för? Hon som i vanliga fall var så smart! Högsta poäng på proven! Visserligen hade hon alltid misstänkt att äkta kärlek skulle vara helt orationellt, men det hade ju inte ens varit någon äkta kärlek…

Släpande steg på nattvåta trottoarer. ”Jasså du är tillbaka nu”. Zack. Som alltid Zack. Kvarterets buse. Alla förortsbarns hjälte, men fruktad av alla andra. Hon bara nickade svagt. Zack skrämde henne inte för fem öre, de hade lekt i sandlådan på gården tillsammans som små. ”Kom. Jag följer dig till porten”. Vill jag gå hem med dig, jag vill bara gå hem med dig. Genom vårens första rodnade natt. En stark hand tar hennes och drar upp henne på benen. Dubbla steg mot den kalla trottoaren. Visst var det väl ändå lite ljusare ute? Inte fullt så nattsvart? Var mörkret inte lite mer genomtränglig? Som alltid när man är två. Lite lättare.

Nyss hade jag en mysig, snäll, glad och lycklig pojk - nu har jag en sur. Och allt detta för en liten sladd som jag inte ens begriper hur den ser ut! (Okej, okej för alla vetgiriga geeks så lägger jag väl in en bild på sladdaset som förstörde min fredagkväll!) Kim har alltså fått alla sina nya datordelar idag och började såklart skruva ihop det så fort han bara kunde. Tyvärr saknas det alltså en sådan här sladd som ska förse grafikkortet med ström ifrån nätdelen. Geeks-prat jag vet... Men det hade varit lite roligt att förstå varför min fredagkväll helt plötsligt inte blev hälften så mysig som den var innan..! Nehe... nu tänker jag utmana ödet och gå och pussa med min lille pojk och se om han kanske kan bli något mindre sur... bara lite - det skulle vara en klar förbättring!

I övrigt har dagen varit mycket bra! Den inleddes med frukost på Konditori Kristin tillsammans med Evelyn - hur mysigt som helst var det och vi satt och pratade i evigheter verkligen! Det var bäst, det måste vi göra om någon gång! Inte helt fel att sitta där med världens härligaste baguette, ett stort glas varm choklad och göra det som tjejer gör bäst tillsammans - nämligen prata!

Det är väl kanske bäst att lägga sig tidigt ikväll antar jag, för imorgon kommer Kim säkert jaga livet ur mig tills han har hittat en sån där sladd ;-p När han kan sitta framför sin älskade dator så blir det äntligen tyst på honom, och inte en sekund innan dess... Så håll nu alla tummar för att han hittar det där sladdaset imorgon!

Dagen går verkligen helt att beskriva med bara ord från en enda Winnerbäck låt! Löjligt lätt ska det ju inte vara, så de kommer givetvis inte i ordning ;-) Issa tar du den inte på första ordet blir jag besviken :-p

utan farthinder och konsumkort
Vilket var exakt va dagen inleddes med. Ett långt besök på mataffären för att veckohandla.

grävmaskin
Som gräver upp gatan precis utanför huset. Why? Ingen som vet, ingen som vet...

tandläkarväder
Är det inte fint väder vid kusten så är det tandläkarväder. Gråmuel. Trist. Kan det inte finnas något mellanting?

nåt som inte var Ikea, nåt som inte hade lösningen i kanten
Lite så känns livet just nu. Det är tyvärr inte så lätt som att bara följa livets bruksanvisning och flyta med. Ibland saknas helt enkelt lösningen. Början är lika diffus som slutet. Rotlöst är det just nu. Trots alla nya underbara vänner här nere så känns det inte som om man helt passar in varken här eller i Vetlanda. Som om man alltid är någonstans mitt emellan. På språng. Ut på havet och sen blåsa iväg och aldrig komma tillbaka mer till bäcken där det började. I  Vetlanda är jag född och uppvuxen - så kan jag då tänka mig att återväna och leva resten av livet där? Jag blir nästan lite rädd för mig själv när jag märker hur starkt mitt nej faktiskt är. Jag kan inte återvända. Nu bygger vi ett nytt hem, startar upp och börjar om.

och nånstans där så blev jag den jag är nu
Snart är jag verkligen vuxen. Det här är jag. Jag har formats och påverkats av många människor i mitt liv - och börjar nu bli den jag ska vara. Ambitiös. Ansvarstagande. Vuxen. Jag satt igår och läste i gamla dagböcker. Det blev inte alls som man trodde. Kanske inte är meningen för den delen h

eller. Det här är mitt liv just nu. Det består av Kim, plugg och underbara vänner. Och jag skulle inte byta det mot någonting i hela världen. Men det var ingenting jag någonsin trodde. Det var inte så här det skulle bli. Och tur är väl det, för shit vad tråkigt det skulle vara att leva om inte livet bjöd på några överraskningar här och var!

Söndermarken
©Lars Winnerbäck

Det var mycket folk på tåget idag. Nästan alla platser var upptagna. Segregationens tidiga raslagar från USA och Sydafrka riktigt stack i ögonen. Alla mörkhyade på de sämsta platserna där det är kallast och låter mest. Det låg en äppelskrutt på golvet under ett säte som jag satt och stirrade på. När det är så där mycket folk vet man inte riktigt var man ska göra av blicken. Överallt sitter okända människor, alldeles för nära varandra. Alltid sitter det någon snoffsig affärsman i ett hörn som kröker lite föraktfullt på läppen när någon stiger på eller av. För att inte tala om någon försöker sätta sig bredvid! Skulle han behöva flytta på sin laptop bara för nån idiot inte kan stå upp? Alltid undviker alla att sätta sig nära någon utlänning. Tyvärr spelar det i Sverige ännu ingen roll om du talar perfekt svenska och bott här i hela ditt liv och kallar det för ditt hem - folk ser ändå ner på andra för deras hudfärgs skull...

Just äppelskrutt påminner mig så mycket om sommaren 2001! Då var jag på Sveriges största scoutläger genom tiderna, strax utanför Kristianstad. Vår gästkår kom från Island och när de lite tuffare killarna ville lära sig det fulaste och grövsta ordet som fanns på svenska sa någon snabbt "äppelskrutt". Hur vi andra lyckades hålla oss allvarliga tills de lärt sig uttalet, det begriper jag inte än idag. Gissa om vi låg dubbelvikta av skratt sen när de gick omkring och kaxade och sa äppelskrutt! ;-p

Med Winnerbäck i öronen löser sig dock det mesta. Tåget sniglade sig till sist in till Karlshamns station utan att ens vara sent och jag kunde gå hem. Kallt och blött var det, så Solen i ögonen var ett perfekt låtval, nu längtar jag bara till våren och sommaren! Ge mig värme och sol, någon! Ge mig blå vågor med vitt skum på havet! Ge min ännu en sommar med Fulton! (Och framför allt ge mig godkänt på omtentan ;-p)

Idag är det bara en sådan Där dag. Man varken vill eller orkar göra någonting speciellt. Av ingen anledning alls har jag tänk på mormor. Jag satt som vanligt på tåget på väg till Ronneby och bara gjorde ingenting. Med Winnerbäck på hög volym i iPoden brukar tankarna vandra lite som de vill, och den här gången bara kunde jag inte sluta tänka på henne. Jag tror inte på gud för fem öre, men jag kunde bara inte låta bli att sätta citatet som överskrift. Liven är inte alltid som det borde vara, och det som hände henne var så totalt meningslöst.

Därför satt jag idag och tänkte på alla de gånger vi bodde hos mormor och morfar och väckte dem allt för tidigt och hörde sagor i timmar i sträck innan det blev frukost. Alla gånger vi följde med mormor på den lilla stigen till affären och fick välja vilket godis vi ville innan vi gick hem igen. Varje gång vi badade vid sommarstugan i Bjerken och alla gånger som mormor sov hemma hos oss i Vetlanda i gärstrummet och vi smet ner och hörde morgonsagor. Jag har så många fina minnen av mormor från min barndom, och jag kunde bara inte sluta tänka på henne idag. Det känns så konstigt och fel att hon inte längre finns... Nu är det ett tag sedan hon gick bort, men jag kommer aldrig att kunna vänja mig vid att hon inte längre finns. Hon och morfar fick över 60 år tillsammans, något som är få förunnat. Jag kan inte låta bli på att tänka på hur det skulle vara om jag och Kim fick så lång tid tillsammans. Fick bli gamla tillsammans. Med dagens skilsmässostatistik är chansen försvinnande liten, men den finns där ändå!

Skrik, gräl och bråk överlåter jag gärna till andra. Tillsammans med min älskade pojk vill jag ha kärlek, lycka, barn, hus och allt annat som hör till den som man verkligen, verkligen vill dela livet med! Just nu sitter jag mest uppe och väntar på att han ska komma hem från jobbet, han jobbar eftermiddag/natt den här veckan. Det känns så konstigt att gå och lägga sig utan någon som lägger sig nära, ger godnatt-kyss och håller om en tills man somnar. Det gör mig inget att vänta - jag väntar ju på min älskade Kim!

Till mormors minne har jag idag valt en fjäril som bild. Hon älskade sommaren med alla dess vackra blommor och fjärilar... Sommartugan i Bjerken... Fjällvandringar... Picknick vid Kleva gruva med hela familjen... Om jag någon gång får för mig att tatuera mig bilr det en fjäril för din skull.

Jaha, så var det om igen dax för en sån där hemsk sak - en tenta alltså. Dessutom klockan 15-20 en fredag! Hallå?! Kan nån begripa varför tentasamordnaren valde en sådan hemsk tid?! Dessutom är ämnet ekonomistyrning, vilket inte direkt gör mig lyckligare - det är väldigt intressant, men inte världens lättaste..! Så nu på fredag "smäller det"...

Smäller gör det förresten redan nu, på Kims dator. Han sitter nämligen och spelar Command and Conquer III - Tiberium Wars tillsammans med lillebror Leo, Leos tjej Emelie och Jimmy. Lite utomjordningar, några halvt normala gubbar och en väldig massa monster i olika färger... Strategispel är det, alltså en Marcus-favorit. Men några halvsnygga algoritmer borde man kunna komma långt i det spelet ;-p Haha självklart kan en fd. NV-elev inte tänka sig att spela som alla andra - ska det ha någon mening alls måste man ju RÄKNA på det såklart ;-p Nåja vi får väl se, en bärbar är inte direkt menad som speldator, i vanliga fall behöver den här stackarn mest klara av msn, internet, word och excel...

Grejen med att ha en geek till sambo är just den att man liksom får lära sig att roa sig på hans villkor också ibland, annars blir det lätt alldeles för många ensamma kvällar. Önskar bara han kunde lära mig något annat är spel som bara går ut på döda-så-många-som-möjligt-så-fort-som-möjligt... ;-) Nå strategi är väl kanske ett litet steg på vägen... Något ska man väl kunna använda all matte till ;-p Och nu innan tentan får man väl vara tacksam för lite tid, men i övrigt...! ;-p

Geeks! :-p

Idag har solen lyst från en klarblå himmel. Den gnistrar i snön, hoppar över hustaken och kastar sig i havet. Det är så vackert! Efter några timmars planlöst strövande i underbar natur, och många fruktlösa försök att fånga det underbara på film (jaja, på minneskort då, men hur poetiskt låter egentligen det?! ;-p) återvände jag hem. Huset där vi bor är så vackert nu i vintertid. Det ligger snö överallt där snö kan ligga och här och var hänger några små istappar. Tänk så länge huset har stått där, med majestätisk utsikt över havet. Jag är så glad att vi fick lite snö här nere i år, det blir så ljust och fint ute då!

Just nu är hela livet ganska ljust. Om några ynka månader är vi förhoppningsvis ägare till en underbar liten shiba-valp från kennel Chonix i Malmö! Vi har väntat, hoppats å längtat så länge nu! Ett mycket efterlängtat tillskott till vår lilla "familj"! Håll tummarna för oss nu! Snart föds första valpkullen!

Det enda orosmolnet på min himmel just nu är, som vanligt, tenta. Usch vad jag hatar dem, jag önskar man bara kunde få slippa! Kanske skulle jag inte ha tagit mig jullov ;-p Men skönt var det att få ha flera veckor ledigt tillsammans med min älskling! Nåja, dagens promenad har fått mig på så underbart bra humör att inte ens tentan stör eller oroar just nu!

Undret är inte att flyga i luften eller gå på vattnet, utan att vandra på jorden.

Jaha, nu var det helt plötsligt ett nytt år, och verkligen en evighet sedan jag bloggade senast! Den 18 december packade vi den lilla bilen till gränsen och körde "hem" till Vetlanda för att tillbringa helgerna med familj och gamla vänner. Och julfirande blev det minsann... Det där med att ha skilda föräldrar är definitivt inte bara en fördel ska jag be att få tala om! Man tröttnar lätt på julmat efter si sådär en fyra julbord på tre dagar... Jaja, hur som var det mysigt och trevligt att få träffa alla. I mellandagarna hann vi också med att skruva med en hel uppsättning bilar. Inte bara vår lilla golf utan också några saabar och en ford hanns med hemma i pappas verkstad.

Jag har också åkt skridskor, eller snarare försökt lära mig åka. Jag kan fortfarande inte stanna, hur mycket min älskade lilla bandyspelare än försöker lära mig. (Emmie vet precis hur bra han är på att lära någon stanna ;-p) Björn och Fredrik var gulliga nog att rädda min yngsta lillebrors skridskor och slipa dem när vi var där och åkte, lite fusk kanske att låta Björn som i vanliga fall slipar åt A-laget fixa Kims skridskor när han bara spelar i Korpen ;-p Nå hur som var det roligt att få umgås med syskonen Haglund en sista gång innan de sprids ut. Leo flyttar upp till sin flickvän i Storfors och jag och Kim ska ju snart återvända hem till Karlshamn, kvar blir Lisa.

Och nu är det redan nytt år! Det ska minsann bli ett spännande år, 2009. Jag och Kim väntar ivrigt på nyheter om en liten hundvalp! Vi hoppas på ett fortsatt fint år nere i Karlshamn, där vi trivs jättebra! Själv har jag en massa tentor framför mig medan Kim har jobb. Leo har flyttat hemifrån och Lisa ska börja gymnasiet senare i år. Det är så mycket som kommer att hända under 2009! (Nå mest  väntar vi kanske ändå på något med fyra ben och svans ;-p) Året har i alla fall börjat och slutat mycket bra med en underbar nyårsfest uppe hos familjen Lindh! Riktigt kul hade vi! Det börjar bli tradition på allvar nu med nyårsfirande tillsammans med Roine, Ida, Teddy, Wirran, Liz, Maggan, Robin, Matte, Pontus, Natta m.fl. Underbart att få träffa alla igen!

Hoppas ni alla får ett fint 2009!