I will always love you - till min älskade pojk!
I will always love you
simple, but true
No one else can make me feel
the way I feel for you
I want you
with every part of me
A single touch with your hand
opens me up perfectly
I respect you
for everything you have been
For all the challenges you have faced
for all the heartache you have seen
I miss you
for every day we spend apart
I feel it more every hour
a slow breaking of the heart
I need you
for now and forever
Don't ever ask me when I will go
because I promise the answer is never
I cherish you
for every kiss you give
For every small smile
in that smile is where I live
I will always love you
so simple, but true
No one else can make me feel
for me, there is only you
Julbord på Ronneby brunn
Idag (söndag) har det bara varit frukost och sedan hemfärd, men stackars älskling jobbar ikväll! Tycker så synd om honom! Jag erbjöd mig att åka med, men han sa att det var okej... Sedan höll vi väl på att somna båda två när vi kom hem. Vi var ändå i säng redan vid halv tre på natten till söndagen av den enda anledningen att Kim skulle jobba idag... Nå hur som så fick vi en mysig helg tillsammans. Det verkar som om det blir Vetlanda nästa helg. Vi ska passa på att byta avgassystem på bilen och tvätta av den så att den blir vit igen skulle ju inte vara helt fel ;-) Kims syster Lisa spelar SM i handboll med, och det kan man ju inte missa ;-)
Ronneby i helgen!
Sen är det ju lite tajming på det hela också. Emma, Andrea, Hülya och Emmas kompis Jessie ska tydligen på Natti nu på lördag :-) Ska bli jättekul att få träffa dem där!
Så just nu packar jag ner kläder och grejer för helgen, stryker Kims skjortor och lite annat smått och gott... Många som kände mig tidigt hade fått sig ett gott skratt - jag gör precis tvärt emot vad jag själv sa då. Allt prat om jämnlikhet och att killar självklart också ska kunna laga mat, tvätta och stryka har mer eller mindre försvunnit. Qt du hade rätt, kvinnor är bättre på att stryka. (Som vår älskade mattelärare talade om för oss när vi skulle lära oss att lösa ut tal ur ekvationer - säkerligen bara för att få en giftig kommenter från Nina ;-) Haha man har några roliga minnen från gymnasiet...)
Det börjar också bli hög tid att köpa julklappar. Jag får väl höra men min syster som ju faktiskt har lite mera shoppingmöjligheter i Uppsala än vad jag har här nere :-p Hälften av julklapparna är i alla fall redan avklarade, och jag har verkligen hittat den perfekta julklappen åt min älskade pojke! :-) Det är så kul att få skämma bort honom ibland :-p
Snö & shopping!
Sedan var vi och shoppade i Kristiandstad :-) Bilen var i akut behov av ett nytt batteri och ett nytt avsgassystem, och när vi ändå var där så passade vi på att titta in i affärerna i stan med såklart! Jag var på jakt efter ett rött skärp som jag kan ha på julbordet till den nya svarta klänningen som Kim övertalade mig att köpa... Han är så underbar att handla kläder med! Han har hur mycket tålamod som helst och har många bra förslag på vad han tycker är fint och vill köpa till mig :-) Lycka å ha en sån pojk! Så det blev mycket fina kläder igår och Kim hittade snygga skor med som passade till den nya jackan han köpte i lördags :-) Toppen!
Att vara smakråd är långt ifrån det enda han är duktig på :-) Han har också fått färga håret på mig (och jag på honom med då såklart ;-p) och det blev riktigt bra i slutet... Kopparbrunt med slingor blev det... Snart är det ju dax för julbord på Ronneby Brunn med Kims jobb och jag är sååå grymt nervös! Träffa alla hans jobbarkompisar med respektive på samma gång... Hjälp! Vad katten ska man ha på sig?! Jag håller redan på att få panik och det är inte förrän lördag-söndag!
Nu ska jag vara duktig ett tag och försöka sätta mig in i vad det är egentligen är som ska göras härnärst på excellabben - men vi kom långt idag, det gjorde vi faktiskt :-) Duktiga är vi tjejer, lr hur! På bordet ligger också Den nya affärsredovisningen och bara väntar på att jag ska orka läsa ur den... Allt är ju relativt, och i jämförelse med Kotler är den väl en barnlek, men i jämförelse med allt annat är det ett tegelsten!
Vetlanda-besök!
Det var jättekul att få visa farmor och farfar var vi bor, men känner sig så stor när man faktiskt har ett eget hem - för det här är utan tvekan mitt hem! Här trivs jag, och här bor också min underbara pojke! Där han finns, där är mitt hem..! Snart har vi varit tillsammans i fyra år... var tar tiden vägen..?! Jag älskar honom så himla mkt och han är så underbart fin!
Hur som blev först en massa fika och sedan lite senare det Reginas kycklinggryta till middag. Mycket gott var det! till efterätt hade vi äppelpaj med vanligsås :-) En lyckad dag!
Imorgon blir det plugg med Emma och Andrea i Ronneby, och sedan blir det kanske en sväng till Kristianstad också (måste ha bilbatteri och nytt avgassystem - bara MÅSTE - vill inte låta som en himla raggare längre..!!). Om jag hinner borde jag gå och köpa den där klänningen som jag provade på morgonen innan jag åker med tåget också... Jaja, mycket är det som ska hinnas med, och ointressant är det att läsa om också ;-p
Något som kanske är lite roligare är att jag lyckades imponera på farmor med hennes egen variant av bullar! (Vill du verkligen veta vad jag menar - läs Kanelbullstrubbel) Det är jag sjukt stolt över - för det är minsann inte lätt!!
Just nu hade det inte varit fel med så fint väder! Det är evigt kallt ute! Kims student 2007. Från vänster: Roine, Kim.
Att åka lastbil är nästan inte alls som att åka bil... lr nåt...
Vi började i Karlshamn med att Kim lastade upp bil och släp (jag hjälpte till på ett litet hörn och drog in lätta pallar med palljagare iofs ;-p) Det är imponerande att se någon backa intill 24m långt ekipage! Jag skulle aldrig ens försöka mig på det! Vanlig bil med släpkärra funkar, men där någonstans går min smärtgräns! Så visst känner man sig lite stolt över pojken sin när han backar den där stora lastbilen med släp efter!
Nåväl när det är upplastat är det bara att koppla ihop allting igen och bege sig av på E22 mot Kristianstad och Schenkers teminal där som ligger strax utanför i Önnestad. Där lossar och lastar man och försätter sedan till Helsingborg för att om igen lossa och lasta. Efter Helsingborg tillbaka till Önnestad för lossnin/lastning och sedan hem till Karlshamn för lossning. Ett evigt lastande och lossande med andra ord!
Men emellan allt lastande och lossande hinner man med en massa saker. Om man till exempel har omöjligt mycket att läsa inför en föreläsning är det perfekt att sitta och läsa. Om man är så duktig att man har läst allt man vill kan man bara sitta och småprata och mysa och titta på månen, stjärnorna och den underbara natthimlen. Turen börjar nämligen klockan tre på eftermiddagen och slutar normalt sett klockan tre på natten! Det är så mysigt..! Lite samma känsla som man fick den där veckan jag var med honom när han låg och körde på sverige... Det känns som en sedan länge bortglömd husvagnssemester eller så... Och stackars de som inte bländar av i tid... för lampor finns det så det räcker och blir över...!
Nå visste för att det är mysigt och coolt att åka lastbil.. men hur coolt hade det inte varit med en sån här...? ;-p
Alltså inte för att jag ens har C-kort... men det där är HA-BEGÄR!!
Skattjakt..!
Hur som hör det till saken att min älskade pojks favoritkakor är nougatbiskiver, och till dessa behöver man just en mandelkvarn :-) därav skattjakten runt halva stan! Det visade sig nämligen snabbt att det inte var så himla lätt att få tag i en mandelkvarn! (Vissa affärsbiträden visste inte vad jag pratade om, så de hämtade de äldsta som jobbade i affären... de i sin tur höll väl halvt på att svimma.. jag kan lätt konstatera att unga tjejer inte ska fråga efter en mandelkvarn i Karlshamn ;-p men kul var det att se reaktionerna!) Hur som så fick jag tillsist tag på en, och imorgon blir det kakbak! Så ni som känner för att komma och fika och äta kakor, ni vet var jag bor :-)
Nå om ni nu händelsevis inte skulle veta vad en mandelkvarn är för någonting så får jag väl sätta in en liten bild, så att ni slipper googla på det ;-) Min är visserligen inte fult så autentisk som den nedan, men så såg det precis ut hemma hos mormor och farmor när jag var liten!
Kaffe och kaka någon...? (Det går iofs jättebra om ni gör som jag också - skippar kaffet!)
En vän
En flicka som skrattar
En flicka som ler
En flicka som gråter
När du inte ser
En vän är den som ser
dig även då du inte ler
Den som stannar, fast alla går
den som frågar hur du mår
En flicka som skrattar
En flicka som ler
En flicka som gråter
När du inte ser
En vän är den som bryr sig, som inte sviker
fast andra en efter en viker
En vän är den som stannar kvar
när alla andra far
En flicka som skrattar
En flicka som ler
En flicka som gråter
När du inte ser
Den som stannar, blir den som sedan hjälper dig
hon säger; en annan gång ger du tröst åt mig
Äkta vänner ger och tar
för att vänskapen alltid ska leva kvar
En flicka som skrattar
En flicka som ler
En flicka som gråter
När du inte ser
Livet växlar, och kärlek likaså
men vänner måste man alltid kunna lita på
Vänner sviker aldrig, de vågar öppna ögonen och ser
just Dig som den du är
En flicka som skrattar
En flicka som ler
En flicka som gråter
När du inte ser
Och tänk på, att en vän är det dyrbaraste du har
så försök ha dem kvar
Låt dem få veta, hur viktiga de är
tala om för dem att du alltid finns där
En vän är
En flicka som kan skratta
En flicka som kan le
En flicka som kan gråta
Och låta dig se
©Emma Ekström
Var inte rädd för mörkret
Jag satt och bläddrade lite i en gammal dagbok och gjorde en riktigt nostalgitripp innan. Jag samlade på fina dikter där ett tag och använde dem flitigt för att imponera, bland annat på min svenskalärare Börja Jönsson (för övrigt en av de bästa lärare jag någonsin haft...!) Vi skulle hur som börja varje lektion med att en ur klassen läste upp en dikt och han hade gjort en fint litet schema över vem som skulle läsa upp när och så frågade han om någon möjligtvis kunde recitera en dikt där och då - självklart ;-) Det blev Var inte rädd för mörkret av Erik Blomberg (återfinns i diktsamlingen Jorden, 1920).
Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där
var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär
Under föredraget Sammets röda droppar använde jag mig också av den sista versen i Stig Dagermans underbara dikt Nu slår en blomma ut. För att inte förstöra dikten får ni såklart läsa hela, men det är sista versen som har en mening, i alla fall i mitt hjärta...
Nu slår en blomma ut i kalla kvällen
nu lyfter fågeln som är gjord av eld
Kort är flykten för en sådan fågel
hastigt vissnar trädgårdar av ljus
Kort är livet hos de ting som brinner
snart slocknar vingar över mörka hus
Snart slocknar rosorna i nattens trädgårdar
men aldrig slocknar längtan efter ljus
NUMB3RS
Emma, Jens och lilla Alma!
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick
Röda små kinder och andedräkt varm
mitt hjärta att slå barnet fick
Du skrattande knyte med solblekt hår
hur fick jag dig i min famn
Nu har vi väntat i nästan ett år
det var dags att få ge dig ett namn
Med dig, lilla barn, är inget längre givet
ingenting mer detsamma
Du har redan förändrat hela livet
för din pappa och din mamma
Vi visar lyckliga upp vårt under, vår skatt
den gåva vi fått att bevara
Ett barn att få älska och kyssa godnatt
en lycka för stor att förklara
Du ler så du strålar din själ lyser klar
inom dig bara godhet bo
Din doft är speciell och underbar
du ger oss på världen tro
Ditt liv ska vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg
Att skydda dig mot ont är en självklarhet
föräldrarna din skyddande borg
Vi vill se dig sova sött, och varje gång du vaknar
så vill vi se dig le
Förväntansfullt mot världen
och allt vad den kan ge
Människan om hösten
Hösten,
en mörkvåt fingervante
som trevar i alla skrymslen,
människan,
ensam på en bänk
i en avlövad park,
hemsökt av barndomen
som andfått bankar på,
vill samla lönnlöv
och klistra i en pärm.
Någon rekommenderade Fredrik Lindströms lyrik för mig. Särskilt boken "Jag är en sån som bara vill ligga med dej". Rekommenderas varmt vidare till er som gillar... hmm vad ska jag nu säga utan att det låter fel... modern lyrik låter så tungt..! Flummig poesi är nog det närmaste jag kommer, även om det knappast är en rättvis beskrivning!
Den är till Dig gumman... så jag hoppas du läser ;-)
Kanelbulls-trubbel..!
05.10 stod klockan på idag... varför då kan man fråga sig? Viktig tenta? Möte? Föreläsning? Oh nej, jag har bakat kanelbullar ;-p
Helt galen, jag vet! Men kul var det! Så mysigt det var att gå upp så tidigt. Det var alldeles mörkt ute och kändes ungefär som när man var liten och skulle upp jättetidigt för att göra något speciellt... Stämning var det! Klockan 07.58 tog jag ut sista plåten ur ugnen och då låg det 120 nybakade kanelbullar och svalnade, och det luktade nybakat i hela trappuppgången...!
Sedan var jag och skämde bort Kim och hans jobbarkompisar som har frukost klockan åtta. Helt förvånad sa Håkan "men dom är ju varma" Nehe...?! De kom ju bara ut ur ugnen för en kvart sen ;-) Helt chockad över att någon gick upp så tidigt för att baka kanelbullar var han, stackarn :-p Goda var de hur som helst!
Men rubriken är ju faktiskt kanelbulls-trubbel... Igår när vi var och handlade hade jag noga skrivit upp allt jag behövde på en lapp och gått igenom receptet innan. Så långt allt väl alltså. När jag väl rört ihop hela smeten (med Kims hjälp, jävla handleder) så frågar han "har vi formar nu då?" Kim skulle iväg och jobba strax men kollade lite snabbt - och nej, där fanns inte tillräckligt många formar! Så där stod jag med en jätte-bulldeg som hade börjat jäsa och inga formar... vad gör man?!
När jag var liten (och nu snackar jag verkligen liten!) så bakade jag ibland bullar med min farmor hemma hos henne. Hon gillade inte sådana "nymodigheter" som bullformar, utan hon gjorde alltid "kringlor" som hon la på en smord plåt. Sagt och gjort grävde jag i minnen från när jag var kanske fem, sex år. Jag lärde mig aldrig att göra dem så som hon eftersom jag var så liten, men jag kom ihåg hur hon gjorde. På med bakslåtspapper och sedan sådana där kringlor som jag aldrig vågat mig på annars... Tack och lov lyckades det och de blev jämnstora, supergoda och precis lagom i färgen! :-) Ibland är man allt bra lycklig!
...vad menar du med det..?
Vadå "går inte"..? Vad menar du med det?! Det är ingen omöjlighet alls! Att segla en 46 meter lång tremastad skonare från 1915? Inga som helst problem med nybörjare! Inga som helst problem med blinda nybörjare! Vadå går inte?! Varför skulle det inte gå?
Ja, det fanns massor av människor som tyckte min idé vad helt galen och totalt uppåt väggarna. Nej, jag gav mig inte. Resultatet? Ett seglarläger på åtta dagar ombord på den danska skonaren Fulton!
Men hur kommer man ens på idén...? Det började med att jag fick Lions resestipendie när jag gick i tvåan på gymnasiet. Stipendiet var just en resa till Danmark och skonaren Fulton. Först bodde jag en vecka i värdfamilj tillsammans med Kristen, en tjej från Canada. På det följde två underbara veckor ombord på Fulton! Efter lägret frågade lägerledaren om jag kunde tänka mig att komma tillbaka året efter som ledare. Vad svarar man på något sådant om inte JA! Jag hade redan lärt mig att älska skeppet och havet så mycket att jag inte ville åka hem... så självfallet svarade jag att jag gärna kom tillbaka! Året efter seglade vi inte längre med stipendiater från hela världen, utan med danska och tyska ungdomar som haft en jobbig uppväxt. Förälrarna kanske satt i fängelse eller liknande. Det var ett fint år, men det fanns så mycket mer som Fulton kunde ge. Det var under den seglatsen som tanken om att segla med blinda ungdomar föddes. Två år senare hade det äntligen blivit verklighet! Tack Lions Sonderborg som tog forslaget på allvar!
Så var det alltså dags att förbereda sig inför ett ovanligt år med Fulton. Det krockade med tentor och min systers student, men så fick det vara! Jag hade ju i alla fall fått som jag önskat! Inte kunde jag tacka nej nu! Det var en lika underbart fin vecka ombord som alltid! Ni pessimister som säger att allt är omöjligt hade verkligen lärt er något av att få vara med där! Fyra besättningsmän, två lägerledare (jag och en äldre man ifrån Lions), tre seende assistenter och så 21 helt eller delvis blinda deltagare. Och det fungerade alldeles perfekt! Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara livet ombord för er. Det är en sån där grej som man måste göra själv för att förstå det underbara i det! För det första kanske jag borde nämna att alla sover i hängkojor som knyts fast i taket i "banjen" som det heter på danska, alltså manskapsdäck. Att bara sova i en hängmatta som sakta gungar lite fram och tillbaka av vågorna är så underbart mysigt! Att få även de som var helt blinda att hitta sina hängkojor (alla såg/kändes likadana, förutom att de hade olika nummer) och knyta upp dem på rätt plats med rätt knopar varje natt var inget bekymmer. Inte heller att laga maten ombord i den gungande kabyssen (man spänner fast grytorna på spisen så att de inte ska åka iväg ;-))eller att skala morötter, diska, skrubba däck, klättra upp i den 26 meter höga masttoppen eller något annat. Att sätta segel är något som kräver tajming, precision och styrka - inget problem det heller! Det var en helt underbar vecka, med många nya vänner, nya lärdomar och nya kunskaper. Kanske ska jag nämna att anledning till att jag ens försökte mig på den här idén var att jag en gång hade en scout-kompis som var helt blind - men inte på något sätt lät det hindra honom. Att bo ihop med så många blinda under en vecka är dock något helt annat - men minst lika bra såklart :-p Ja, ibland tar det lite längre tid. De flesta bor hemma och behöver inte göra särskilt mycket hemma. Deras föräldrar har sorgligt nog insett att det tar mindre tid att göra det själva än att be dem om hjälp. Men på havet är den enda klockan solen. När den går upp vaknar man, när den går ner går man och lägger sig. På natten sitter man nattvakt. Man äter när man är hungrig och gör det man vill och behöver. Tid spelar ingen roll just där och då...
Jag inser att de som läser det här med kritisk blick kommer att tycka att jag puttar in blinda i något slags fack, för bekvämlighets skull. Att jag minsann är lika illa som alla andra med fördomar. Tyck det då! Blinda är helt enkelt ett bra ord för att förklara att en grupp med personer inte kan se! Tycker inte du det? Det är jobbigt och krångligt att skriva politiskt korrekt. Hur man än väljer att se på det så kan de ju inte se. Det är inget som upprör dem själv, så varför upprör det dig? Det är inte meningen att sätta dem i ett fack och tala om hur duktiga de är trots att de är blinda. Det är bara att sätt att säga emot alla pessimister där ute i världen. De flesta var helt underbara människor (man kan ju inte alltid gilla alla ;-)) och det jag kommer att komma ihåg dem för är deras personlighet. Men det var ändå en speciell resa, det går inte att frånkomma. Min förhoppning är att jag ska kunna göra det här till en tradition! Ett Fulton Blind Camp varje år. Det finns ridläger för de som gillar häster, läger för de som sitter i rullstol, läger för de som är hejaklacksledare och så vidare i alla oändlighet. Så varför inte ett läger för de som är blinda?
Jag bara älskar Fulton, och har så många fina minnen från henne och från alla underbara seglatser i haven runt Danmark och Tyskland. Varför skulle inte fler kunna få sådana minnen? Jag inser att det inte är något som passa alla. Så bra då att det är valfritt! Jag inser att jag är knäpp som lägger sommrarna på det istället för att jobba och tjäna pengar. De andra assistenterna ombord trodde inte ens på mig när jag sa att jag gjorde det utan att få betalt! Ska man se krasst på det så jobbar man i snitt 20 timmar om dygnet i över en vecka - för bara upplevelsen att få följa med såklart! Jag älskar det! Och jag är sååå glad att jag är galen nog att återvända varje år! Hur många så underbara chanser får man egentligen i sitt liv?!
Fulton i hamnen...
så här ska livet vara när det är som sämst! Klarblå himmel och två av Fultons snälla heltidsanställda besättningsmän gör mitt jobb så jag slipper ;-) (Kanske ska tilläggas efter en nattseglats där alla utom jag och besättningen var sjösjuka, så jag var uppe hela natten och jag och delar av besättningen fick ensamma segla Fulton! I vanliga fall seglas hon på minst 10 man, så det kändes i armarna efteråt :-p)
Det är ganska högt upp till toppen...
...verkar inte allting mycket högre ovanifrån? Gäller att inte vara höjdrädd här inte ;-p
Som vanligt har det varit en fantastiskt upplevelse att segla med Fulton! Jag längtar till nästa år!
Flytt, skola å säkert en massa annat!
Sedan jag senast skrev här har jag flyttat. Från en central trea i Ronneby på 68kvm till en helt underbar 2,5 i Karlshamn. 99kvm och bara några få meter ut till havet! Perfekt! Det blir bara inte bättre än så här! Lägenheten ligger i ett vackert 1700-talshus i den äldsta delen av staden och är komplett med charmiga takbjälkar och gamla brädgolv!
Jag får också äntligen se min älskade pojk mer! I mars bytte han jobb och började arbeta på Blekinge Budtjänst AB här nere i Karlshamn. Under sju månaders tid såg jag honom fyra dagar i månaden så nu när jag ser honom varje dag är jag överlycklig! Aldrig mer köra på Sverige, snälla älskling! Hur som trivs vi jättebra här nere. Det är så vackert att bo vid kusten!
Hur kan man vara ledsen när hösten ser ut så här?! Strandpromenaden var så vacker i sommras att jag inte trodde att jag någonsin skulle hitta vackrare natur. Och det gjorde jag väl inte heller på sätt och vis, men att se de färgsprakande löven spegla sig i havet nu under hösten har verkligen varit så fint!
Vad har hänt mer? Vi har varit flytthjälp under hösten. Inte nog med att vi själva flyttade i augusti utan två gånger till har jag upptäckt fler muskler än jag ens visste om att jag hade ;-) Först var det när Kims mamma skulle flytta, och en månad senare flyttade Kims mormor :-) Nu kan vi väl ta det lite lugnt på flyttfronten ett tag...? Det gick hur som jättebra båda gångerna!
Vad har mer hänt? Jag har varit ombord på Fulton om igen och seglat, men det förtjänar faktiskt en egen rubrik senare under veckan! Jag har också läst lite kurser såklart ;-) Har ännu inte missat en enda tenta - och det är jag glad över. Det är hemskt nog att göra dem en gång, och vill definitivt inte göra det flera! Grupparbeten, inlämnar, seminarie och annat småmysig haglar tätt nu. För tillfället är det ekonomistyrning som står på programet, men det är åtminstone intressant. Vissa kurser vill man helst bara gå i ide och vakna lagom till våren som en liten brunbjörn eller något i den stilen...
Nu är det egentligen alldeles för sent på kvällen. Det är lätt att upptäcka för det går nämligen bara dåliga repriser på tv just nu. Med andra ord borde jag sova, egentligen. Men det är så mycket man egentligen måste så ibland passar jag på att hoppa över vissa av dem! Nu, nu väntar ett hundratal sidor i min älskade den nya ekonomistyrningen innan jag kan krypa ner i sängen med gott samvete... ;-)
