22 dagar kvar...

För världen är du kanske bara en enda människa, men för en människa kan du vara hela världen...

Åh, vad jag älskar dessa magiska uppvaknanaden - de är som den första vårsolen eller vitsippan, som en snödroppe som sticker upp ut snötäcket, som en segelbåt som fritt flyger fram över de djupblå vågorna med vitt skum... Om igen har någon verkligen lärt mig få upp ögonen för någonting - hjälpt mig att förstå!

Kan man någonsin bli av med alla fixa idéer och fördomar? Jag tror inte det. Jag hoppas såklart, precis som många fler säkert gör, att jag en dag kommer att kunna se världen utan ett filter av fördomar framför ögonen - inbränt på näthinnan. Tänk vad fritt att alltid kunna ta saker och ting för vad de är, istället för vad vi lärt oss att se dem som...

Kanske kan man sudda ut det där filtret, bit för bit, om man har många bra människor runt omkring en som hjälper till, jag hoppas verkligen att jag kommer kunna göra det..!

I helgen får man om igen se en massa "gött" Vetlanda-folk. Det ska bli så kul att få träffa alla gamla vänner om igen! Saknar er! Och "lilla-Leo" blir 20... Jösses, vart tog alla åren vägen? Han var 15 när jag träffade Kim!

Små spår

Skriv helst en liten kommentar!

Från vännen
Kom såklart ihåg mig!

Motsatsen till snigelpost

Var besöker jag din blogg?

Gulligt meddelande här tack!

Trackback
RSS 2.0